tisdag 15 februari 2011

Jag var så dum som trodde att det känndes rätt från början, du vågade knappt träffa mig o jag saknar den där tröjan!   Det som händer dig på fredag kommer såra mig så djupt! Fan va jag är ledsen, det här är fan sjukt!
Du ljög för mina öron men nu vänner vill förbli ,
Det här är inte kärlek ,  det kallas fan fobi .
Rädd för att bli sårad eller krossad mot asfallt .
Rädd för alla tårar o sedan frågor överallt!
Vad vill du jag ska säga ? Bara förlåta dig så där?
Fan du har ställt till det ! Jag lever i missär!
Mitt hjärta är i bitar , du lyssnar ingenting !
Jag vill ju bara ringa , typ slå en plingeling!
Prata om det här, mina kännslor o besvär !
Snacka mer om oss o min kärlek då förstås!
Att du inte sa nått var det bara ett sätt .
Att få mig tappa tålamodet , du gjorde då helt rätt!
Såra mig i bitar och slet min kropp isär !
Fan va jag är ledsen jag klarar ej det här!
Om du kunde se i mina ögon all dess gråt !
Kan vi vara vänner o jag väntar på förlåt!
Det är starkt av dig att säga förlåt en enda gång ,
Men större att förlåta för mig dagarna lång!
Att jag accepterar att du håller på så här!
Fan vad jag är ledsen ! Du slet min kropp isär!
Du byggde upp min känsla, för kärlek och sånt där!
Hur orkar du ens med dig ! Du är ett jävla bär!
Jag gråter hela nätter , med tankarna på dig.
Inte ens tabletter vill få mig glömma dig. <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar