somliga tänker nog inte som jag tänker.. oftast vet jag nog knappt själv hur jag tänker.. 

men idag har jag nog till större del suttit och tänkt på transistorer och han som får mig att le.

har väl varit mer eller mindre .. ledsen.. idag. 

eller man kanske ska säga nere istället.

klart alla har gränser, men idag drog jag mina gränser rätt snabbt. 

Bra många som gick över den idag och jag orkade verkligen inte.

måste i alla fall ge ett tack till min bästa vän som finns där för mig som stöd när ingen annan förstår..

Det är nog det bästa med att ha killkompisar. Att dom kommer i dom mest oväntade tillfällena och bara kramar om en.

Han lyckades till och med somna på mig axel och jag rös till i hela kroppen och tänkte..

Varför har jag det inte såhär varje dag..?

Killarna säger att jag är en sån där drömtjej, om ändå alla kunde vara som mig ..

men jag duger inte.. ? det ska vara någon annan som är som mig för att det ska vara bra ?

Men när han låg där på min axel så kunde jag inte låta bli att luta mig tillbaka, det var längesedan jag kände en sån trygghet.

älskar mina vänner mer än någonting annat!

men just nu önskar jag bara att han som betyder mest för mig kunde vara här ♥